FÄRINGTOFTA SKOLA GENOM ÅREN
En viktig marsdag
Den 1 nars 1956 var en viktig dag i Färingtofta. Då invigdes officiellt byns nya skola. Den hade då varit i bruk sedan vårterminens början. Invigningen förrättades av skolinspektör Herbert Persson. Men prosten Albin Jönsson, självskriven ordförande i skolstyrelsen, deltog liksom representanter för kommunfullmäktige, andra kommunala organ samt byggnadskommittén.
Representanten för byggnadskommittén Otto Svensson överlämnade skolan till Riseberga kommunfullmäktige. Så hölls det givetvis tal. Värt att notera är skolinspektörens slutord. "Jag önskar, att många samhällsmedborgare ska fostras i den nya skolan, och att den ska bli viktig för landsbygdens bevarande och tillväxt".
Lång förberedelsetid och försening
Men vägen från tanke till beslut och fårdigställande av en ny skola blev lång.
Kyrkskolan, nära granne med just kyrkan, togs i bruk 1855 och tjänstgjorde soin skola i precis 100 år. Men den ansågs omodern, varför man började planera för en helt ny skola.
År 1946 föreslog kommunpolitikern Otto Svensson, att man därför skulle tillsätta en byggnadskommitté, och så blev det också. Kommittén bestod efter kommunsammanslagningen 1952 av Einar Larsson, Kolleberga, ordförande, Erik Nilsson, Färingtofta, som avgick innan skolan blev färdig, Otto Svensson, Bjärröd, och Axel Elander, Rögnaröd. Förberedelsetiden blev hela 8 år, för arbetet kunde inte påbörjas förrän
Det blev emellertid en sträng vinter, och dessutom stötte Inan på berg, så arbetet försenades. Detta innebar, att klasser under tiden fick inhysas i en provisorisk skollokal i Reinholdz fastighet i Färingtofta by och även i Forestads nerlagda skola.
Elevantalet i socknen hade ökat, eftersom Bladhults skola lagts ner i mitten av 1940-talet, Guvarps skola 1952 och så alltså även Forestads skola. Elever från dessa skolor hänvisades då till Färingtofta skola.
En skola i tiden
Färingtofta nya skola var modern, och det noterades, att den då var länets bäst utrustade landsbygdsskola.
Den kom att innehålla 3 klassrum, särskilt bibliotek, personalutrymme och materialrum saint faktiskt också ett torkrum, där eleverna kunde hänga sina ytterkläder, om så behövdes.
En halvtrappa ner låg en fullt utrustad träslöjdsal, som mot slutet av 1960-talet lades ner, och verksamheten flyttades till Ljungbyhedsskolan. I salen inrättades sen uppehållsrum och fritidsverksamhet. Dessutom huserade här den förskola, som inrättades hösten 1977.
Så tillkom gymnastikbyggnaden med gymnastiksal, omklädningsrum, duschrum och bastu. Detta var till stor glädje för idrottsklubbens gymnaster men också för familjer, som hemma inte hade tillgång till duschmöjligheter, och så naturligtvis till glädje och nytta för skolans elever.
En trappa upp fanns matsalen. Men skolbarnsbespisning infördes inte förrän 1967. Under tiden användes lokalen för flickornas slöjd.
Lärarbostad
På den tiden hade lärare rätt till tjänstebostad, och därför uppfördes en byggnad med två lägenheter, en större för folkskolläraren och en mindre för småskolläraren. Sådana regler gällande lägenheternas storlek mätt i kvadratmeter fanns det då. Men så var det ju också så, att det fanns tre lärartjänster, och den yngste och senast tillsatte erbjöds bostaden i kyrkskolan. Lärarbstaden byggdes i princip samtidigt med skolan och med samma entreprenörer.
En bra skolform
Färingtofta var en s.k. B 1-skola. Det innebar, att klasserna bestod av två årskurser samtidigt, d.v.s. klasserna 1-2, 3-4 och 5-6. Även om det i nutid verkar vara ålderdomligt, så fungerade det alldeles utmärkt, vilket lärare som undervisat i sådan skolform kan intyga. Eleverna lärde sig både att arbeta självständigt och att samarbeta. Nämnas bör att B 1-skolor fortfarande lever kvar på många platser.
Under en period var det så många elever i Färingtofta, att det fick inrättas 2 klasser 5-6.
Men så småningom minskade elevantalet med början på 1970-talet, och det blev andra klassammansättningar. Några exempel kan nämnas. Läsåret 1978-1979 fanns endast en klass 1-3,
1980-1981 3 avdelningar klass 1, 2-3 och 4-5 samt 1987-1992 1-3 och 4-6.
När skolan lades ner, var bara elever t.o.m. åk 3 kvar.
Finansiering
Enligt en ekonomisk sammanställning från den 19 m.ars 1956 hamnade den totala kostnaden för skolbygget på 536.870 kronor. Finansieringen skedde genom lån, statsbidrag och fonderade medel. Men det räknades med att någon ytterligare kostnad kunde dyka upp. Det var byggmästare Thage Andersson från Tollarp, som var huvudentreprenör. Han hade erfarenhet från flera skolbyggen med ansvar för bl.a. Degeberga centralskola, Sörbytorps folkskola och Tollarps nya skola.
Tomtplanering och trädgårdsanläggning omfattade bl.a. fotbollsplan, löparbana och hoppgrop. Kostnaden härför uppgick till 22.688 kronor. Skolan har ett vackert läge med naturen inpå knutarna. Skolgården har efterhand fräschats upp och försetts med en rad olika lekredskap.
Förändringar
Åren 1967-1968 fick alla klassrum modernare undervisningsmaterial som t.ex. aktuella väggkartor i nytt skensystem, arbetsprojektor, projektor för diabildsvisning och bandspelare samt mer aktuella läseböcker.
På 1980-talet gjordes en ombyggnad. Två klassrum 1-2 och 3-4 byggdes samman till en större enhet bl.a. med ett "minikök".
Skolbyggnaden har genom alla år underhållits väl och är fortfarande i gott skick.
Slutringt
Men i december 2013 beslutade kommunfullmäktige med knapp majoritet, att skolan skulle läggas ner fr.o.m, höstterminen 2014. Eleverna skulle flyttas till Ljungbyhedsskolan. Detta beslut föregicks av tre välbesökta stormöten i Tornsborg med intensiva debatter. Politiker från alla partier deltog i dessa möten, men trots en intensiv men välordnad insats från föräldrar och andra, gick skolan alltså inte att rädda.
Nu hörs ingen skolklocka, soin varken ringer in eller ut. Elevernas skratt och lekar har tystnat, och skolan står där öde och tömd på alla inventarier. Hur den kommer att användas i framtiden vet ingen, även om det kanske finns idéer i bygden.
Text av: Nils Svensson